Torsdag

Igår åt vi som sagt på Invito, maten var helt fantastisk. Jag åt tomat-risotto men marinerad lax, kristina lamm och Clara pasta. På Invito har dem under hela januari haft halva priset på hela menyn vilket gör att det ofta är fullbokat, så var fallet även igår. Underbart med såna erbjudanden eftersom det klingar tomt i mångas plånböcker efter julhandeln och nyår, det gynnar båda parter.

Idag har jag gjort ganska mycket faktiskt. Började dagen lugnt med lite bokläsning. Åkte därefter och tränade med mamma, sen solade vi solarium (tro det eller ej, haha). Otroligt skönt med uv-strålat mot kroppen efter ex antal månader med grå himmel.

Runt 18 begav vi oss till Birstacity, mamma skulle handla småpresenter till någon presenttåvling dem ska ha i Vemdalen nästa vecka och då bara råkade jag få med mig två klänningar hem. Snart måste jag ha loppis, får inte plats med alla klänningar längre. 

Vi åkte direkt från Birsta till Restaurang RÅ. Där mötte vi upp Clara och Sanna för en mycket trevlig middag med mycket skratt och alldeles för god mat. Vi åt lite av varje allihopa, bl.a. röding, oxfilé, majskyckling, lamm, tonfisk, risotto och ett amazing efterättsfat med lite allt möjligt på!!! Repris på denna middag kommer förhoppningsvis inom en snar framtid. Tack för ikväll hörrrni!!
Puss
Ps. Vet inte varför textstilen inte vill samarbeta och jag är alldeles för trött för att göra något åt det just nu.

Allmänt, Familj, Vänner | | Kommentera |

-


Bilderna 1,3,4 och 10 är ej mina.

Allmänt, Inspiration | | Kommentera |

Operationen

Hade tänkt förklara hur det går med mina stackars fötter. Just nu äter jag bara medicin en eller två gånger om dagen, alltså väldigt sällan vilket är bra. Efter denna vecka hade jag tänkt sluta helt om värken tillåter. Det jag äter nu är alvedon och en annan mot inflammation, således inga starka piller.

Jag får gå på hälarna vilket gör det ganska lätt att använda kryckorna även om det gör ont. Mina "skor/sandaler" gör det också lättare att balansera på hälarna. Där det är rullstolsvänligt åker jag självklart rullstol eftersom benbrotten kan brytas upp om jag belastar för mycket. Från och med igår kom lite av värken tillbaka efter att jag råkade smälla upp garderobsdörren på foten. Hoppas innerligt att ingenting hände men jag blir paranoid när det gör så ont efter. Det finns säkert en logisk förklaring, typ att det sträcktes i såret och stygnen, att det är det som gör ont. Vi får se på tisdag helt enkelt.

Annars går det bra, i alla fall fysiskt. Jag visste att det skulle bli jobbigt och jag ställde in mig på det mentalt. Jag trodde dock aldrig att det skulle kännas så här. Psykiskt är det bland de jobbigaste sakerna som hänt mig, som jag beskrev i torsdags är jag ofta irriterad och nedstämd. Jag är van vid att alltid ha bil och att kunna åka och handla något när jag känner för det. Gå ner på stan för att ta en fika eller gå ut på helgen och ha roligt med mina vänner, dvs sådant som varit självklart för mig innan. Nu kan jag inte ens duscha utan att någon måste vara hemma och att nå mjölken när den står på översta hyllan blir lite av ett krig för mig. Det är en stor förändring för mig, kanske en bagatell för andra. Trots att det är temporärt tär det på mig just nu. När dessa "mörka" stunder kommer försöker jag påminna mig själv om varför jag gjort det och att det är värt det när allt är över.

Som jag skrev i förra inlägget, visst kan jag åka ner på stan ändå men det är absolut inte samma sak som i vanliga fall, när man ständigt måste ha hjälp av kryckor, rullstol och sina vänner. Snart blir det bättre dock =). 


Allmänt, Operation | | Kommentera |
Upp