FRIDAY, I LOVE U

Idag har jag hunnit med en hel del faktiskt. Startade dagen på Friskis i form av ännu ett cykelpass så klart, samt några core-övningar följt av stretching för hela kroppen. Skyndade mig hem för att duscha och sedan åka till birsta med Johanna, Clara och Kristina. Rullade omkring inne på IKEA i en rullstol som Johanna körde. Vi lyckades handla en hel del grejer, eller rättare sagt- Kristina handlade och vi var mest smakråd. Jäääääklar i min låda vad man kan fynda där, de mesta är så billigt.
 
Gick in på jobbet en sväng och hälsade på mina fantastiska kollegor och köpte några tallrikar. Vår lilla tour fortsatte sedan till MIO, där dem inte hade någon rullstol så Johanna skjutsade runt mig i en kundvagn istället, ingen vacker syn haha. Kicki fick med sig en matta från MIO och sen bar det av mot Systembolaget och COOP. Vi hann även åka på RUMMET i stan och Åhlens för att köpa kuddar. Kan säga att bilfärden hem inte var den mest optimala, Kristinas bil har samma storlek som en moppebil ungefär, och där satt vi fyra tjejer med en stor matta, ett soffbord, en kasse mat, en stor lampa, en kasse alkohol, en stor kasse med lite allt möjligt och fyra stora handväskor. När vi rullade ut på motorvägen nådde vi den otroligt höga hastigheten 53.3 km/h,hahaha.
 
När vi lyckats ta oss ur bilen och in i lägenheten monterade vi ihop det mesta och gjorde sedan i ordning maten. Det blev lite av allt möjligt, räkor, kyckling, parma, salami, oliver, chévre, brie, marmelad, kex och framförallt tre olika sorters vin med Marabou till efterrätt.
 
Nu har jag precis kommit hem, skall lägga mig i sängen och överväga om jag vill kolla på Grey's anatomy eller CaliforniaCation, tufft val.
Puss
Allmänt, Hälsa, Inspiration, Vänner | | Kommentera |

DAG & NATT

Jag är tämligen förvånad över hur mycket saker och ting kan förändra en människas personlighet och humör, bara från ena dagen till den andra. Dessa veckor har jag, som jag tidigare berättat varit ett instabilt nervvrak som ena stunden varit glad, två sekunder senare har jag gråtit och direkt efter det har jag blivit skitförbannad för att någon ätit upp all lakrits eller struntat i att tömma diskmaskinen. Bagateller har således lyckats ruinera mig på mitt leende flera gånger och förstört många dagar.
 
Jag vet att min resa är långt ifrån över. Frakturerna har inte ens läkt och det dröjer minst sex månader innan jag kan se mig själv som helt återställd. Men igår fick jag ta bort gipsen, jag fick ta på mina tajtaste jeans som jag får dra hårt i för att få över foten och klämma ihop rumpan rejält för att kunna knäppa översta knappen. Jag fick stoppa ner fötterna i ett par vanliga skor, de var visserligen två storlekar för stora och såg ut som båtar till mina ben, men det var ett par vanliga skor. Jag staplade fram och tillbaka i huset och var så jävla glad över att jag äntligen fått någonting tillbaka. Ett bevis på att det går framåt och att jag kommer bli bra igen. På samma gång är det också en bekräftelse på att det är de små sakerna i livet, de som vi allt för ofta tar för givet, som verkligen spelar roll när allt kommer omkring.
 
''What doesn't kill you makes you stronger'' är ett uttryck och klyscha jag ogillar mycket. Men i detta fall passar det in alldeles utmärkt. Jag har inte förlorat mina ben permanent, jag har inte förlorat mitt hem och inte heller har jag drabbats av en dödlig sjukdom. Och från en annorlunda aspekt kan allt detta verka som en obetydlighet. Men för mig, har det precis som jag skrev innan operationen, varit lite av en katastrof.
 
Det som skiljer igår från idag är bara en tusendel, men det som skiljer mig från mig är en hel personlighet.
 
puss
 
Allmänt, Hälsa, Inspiration, Operation | | Kommentera |

CYKLA

Gjorde mitt första konditionspass på över sju veckor idag. Jag har inte direkt svettats ihjäl under denna tid och de gånger jag blivit andfådd är ungefär när jag försökt nå chockladen som ligger längst upp i skåpet. Men idag cyklade jag 30 minuter på gymmet, och jag blev faktiskt inte ens andfådd!! Jag cyklade dock nästan helt utan motstånd för att det inte skulle göra ont, haha. Men jag tror ändå att jag lyckats behålla relativt bra fysik eftersom jag tränat nästan varje dag och gjort det jag kunnat.
 
Jag pratade med sjukgymnasten idag och fick ett par instruktioner. Jag skall cykla varje dag för att behålla/förbättra konditionen men även för att öka blodcirkulationen och därmed förbättra läkeprocessen. När jag känner mig redo och inte har ont skall jag ställa mig på crosstrainern i två minuter, sedan öka med några sekunder varje dag. Allt skall ske i sin takt, det vill säga sakta men säkert. Risken är stor att jag överanstränger mig så jag får inte ta i mer än vad kroppen håller för. Nästa vecka skall jag som sagt träffa sjukgymnasten för att lära mig att gå igen, det är väldigt vingligt just nu och jag vet knappt hur man tar ett vanligt steg. Platt-fot har fått en helt ny innebörd!!! Jag går som att gipsen fortfarande är på, jag ser emellertid typ ut som en liten pingvin. Eftersom dem flyttat mina skelett har jag nu vinklar på fötterna som jag inte är van vid, det gör det hela en aning komplicerat.
 
Dessa aktionfyllda rehab-övningar skall jag också göra ett par gånger per dag, spännande..
 
puss
Allmänt, Hälsa, Operation | | Kommentera |
Upp